Hundens psykologiska åldrar

Hundar genomgår olika stadier i sina liv, liksom alla däggdjur. Det är t ex därför valp- och unghundstester har så dålig förmåga att kunna förutsäga framtida beteenden. En valp är helt enkelt alldeles för olik sig själv när den blir vuxen.

Hundens åldrar har delats in i valp, unghund, vuxen och gammal. Det är en fungerande uppdelning utifrån vilken man kan beskriva sådana psykologiska saker som känslighet, självförtroende, initiativförmåga, socialt beteende, aktivitetsbehov, och självständighet. Naturligtvis skiftar sådana här saker mellan raser och i viss mån mellan kön, men ändå finns det generella likheter.

Känslighet

Valpar och unghundar ska vara känsliga och veka. Det underlättar deras inlärning genom olika händelser i deras miljö och sociala liv. Bäst är om deras känslighet varar upp till 1,5-2 års ålder, då är de lätta att påverka längre. Får en unghund ett omdöme att vara vek så är det inte ett fel. Den ska vara vek. Naturligtvis ska den inte vara rädd eller överkänslig. Mental-tester borde inte utföras på unga hundar, utan bara på dem som nått vuxen ålder.

Självförtroende

Självförtroendet är ett typiskt personlighetsdrag som är åldersrelaterat. Det mognar först uppåt tre års ålder hos de flesta hundar och visar samma långsamma utveckling som hos människor. Dåligt självförtroende avslöjar sig ofta som utfall mot hundar och osäkerhet i en mängd sociala situationer. Att tolka det som aggressivitet är galet, eftersom hunden är osäker och försöker skrämmas eller sätta sig i respekt.

Äldre hundar som blivit trygga och fått god självtillit brukar inte bry sig om unghundars försök att "spela Allan". De ser det för vad det är: "tonåringsbryderier".

Initiativförmåga

Att ta initiativ till olika saker hör framför allt valpar till. Det är en del av deras "grundskola" där de snabbt ska lära sig det mesta om sin livsmiljö och det komplicerade sociala samspelet. Det är viktigt att inte hämma valpens initiativförmåga med stränghet, höga krav och mycket straff. Redan unghundar tappar mer av initiativen och blir mer passiva. T ex ligger de ofta i närheten där man är och rör sig inte förrän man går någonstans. Vuxna och äldre väntar på att någon annan ska börja och sedan följer de. Ofta ligger de mesta tiden de är inne för de har lärt sig att våra initiativ - t ex att gå från rum till rum - inte lönar sig att hänga på. Det är bl a därför som man ska aktivera sin hund inne.

Socialt beteende

Valpar och unghundar är undergivna mot äldre. Det tycks vara något som följer med en hund hela dess liv, så länge den möter sådana som är äldre. Det här är så uttalat att det ligger närmare till hands att tala om en "åldersordning" än en rangordning mellan hundar som känner varandra väl.

När det gäller äldre hundars relation till yngre är de äldre toleranta och snälla. Det är vanligt att äldre visar pacifiserande signaler i stället för att försöka dominera en yngre som t ex morrar. Den äldre väljer beteenden som att gäspa, titta bort, "klia sig", visa underkastelse och liknande, framför att svara med våldsamheter. Åtminstone en äldre som är självsäker.

Aktivitetsbehov

Små valpar vilar mycket. Det går åt mängder med energi att utvecklas kroppsligt och själsligt. Därför kan man se hur deras aktivitet mer kommer i form av korta skov. Unghunden däremot kan verka outtröttligt - åtminstone vad fysisk aktivitet beträffar. En sju månaders hund kan hålla igång i timmar med sina kompisar.

Mental aktivitet är det emellertid annorlunda med. En unghund kan bli totalt slut av en omgång träning på hundklubben eller en förmiddag på en utställning.

Lite äldre och gamla hundar tycks tröttas lika mycket av fysisk motion som mental stimulans. Man måste bara förstå att hundar som inte får motion, mental såväl som kroppslig, åldras fortare och dör tidigare. Eftersom de inte tar så mycket initiativ är risken att de blir liggande större delen av dygnet om inte vi gör något.

Självständighet

Valpar är helt beroende av "beskyddare". De har inte en chans att klara sig mot större rovdjur. Därför kan de bli som "plåster" på sina nya familjer i början. När de blir trygga blir de successivt mer självständiga.

Unghundars beroende är inte så mycket för skydd, utan betydligt mer för kamratskapet, några att leka och busa med. De är oftast tillräckligt självständiga för att lämna husse och matte och jaga en joggare eller hare - eller att springa iväg till en hund för att leka.

Äldre är i allmänhet självständiga, men många tycks vara beroende av att vara nära familjemedlemmarna, speciellt med barnen, mest för att hålla ögonen på dem.


Anväder du redan astaxanthin? 



Källa: 
Hallgren Anders, Hundens psykologiska åldrar, Hundsport 5/2003