Hundar måste få leva ett riktigt hundliv
Berikning är ett nyare begrepp för många i hundvärlden. Begreppet har främst utvecklats av Hundutbildningsgruppens Maria Nilsson och David Selin.
Alla djur har beteenden som är så viktiga att djuret behöver få utföra dessa. Det gäller naturligtvis även våra hundar. Att skapa möjligheter för djuren att få utlopp för dessa beteenden, är vad berikning handlar om.
Enligt våra erfarenheter och försök, så är de viktigaste beteenden för hunden:
- Jaktbeteenden:olika beteenden som är kopplad till jakten. Exempel på sådana är att springa efter, spåra och gripa bytet.
- Samarbetsbeteenden: att tillsammans med andra arbeta mot ett givet mål.
- Revirbeteenden: beteenden som handlar om att kontrollera och vakta sitt revir.
- Familjebeteenden: socialt samspel som lek, konfliktlösning och vårdande.
- Ätbeteenden: olika beteenden som har med ätande att göra. Till exempel tugga och svälja, söka föda - och inte minst att undersöka om något går att äta.
Om ett beteende inte får utlopp?
Om hunden inte får möjlighet att utföra ett medfött beteende, så är det i första hand risk att det "poppar upp" i (för hundägaren) fel sammanhang. Det kan då utvecklas till ett problembeteende, som exempelvis olovlig jakt eller överdrivet vaktande.
Om detta av någon anledning inte är möjligt eller stoppas av effektiv träning, så kommer hunden att börja må dåligt. Typiska symtom på att det gått så långt, är så kallade stereotypier. Det är i korthet beteenden som upprepas gång på gång, exempelvis "flanksugning", "skuggjakt" och "vankande".
Vilka hundar behöver berikning?
Berikning är något som gäller alla hundar, oavsett om de lever som sällskapshundar, hundgårdshundar, jakt- eller tjänstehundar.
Man är givetvis tvungen att ta hänsyn till hundens ras, kön och personlighet när man ska välja vilka beteenden som är mest betydelsefulla att försöka tillgodose genom berikning.
Hur gör man?
Först måste naturligtvis själv lära sig mer om olika beteenden, sen försöka komma fram till vilka som är viktiga för just sin egen hund. När det är gjort får man fråga sig vilka av dessa beteenden som hunden är förhindrad att utföra? Man ska också titta på eventuella "problembeteenden".
Sen så gäller det att skapa de rätta förutsättningarna för att just dessa beteenden ska få komma till uttryck i någon form. Vi hundägare har i huvudsak två olika sätt att berika våra hundars liv. Det sker antingen via hundägaren eller miljön.
- Berikning via hundägaren: Detta är då hundägaren är med och agerar. Exempel på det är bland annat vissa av bruksgrenarna liksom jaktträning. Men man ska inte tro att alla dessa aktiviteter generellt sett alltid är att betrakta som bra berikning.
- Berikning via miljön är när man via hundens miljö skapar goda förutsättningar för att hunden på egen tass ska kunna utföra vissa beteenden. Exempel på det kan vara anpassade utfodringsrutiner och lek med vissa "hundleksaker".
Vad är bra berikning?
Tyvärr är det inte så enkelt att man generellt kan säga att en viss aktivitet alltid är bra berikning för alla hundar. Man måste, som sagt, ta hänsyn till både hundens ras, kön och personlighet - och i vissa fall även ålder. Vallning är till exempel oftast att betrakta som en bra berikning för vallhundsraser. Det innebär att dessa får utlopp för just sin "inbyggda" och genom målmedveten avel förstärkta speciella delar av ursprungliga jaktbeteenden.
För en retriever är naturligtvis vallning i de flesta fall inte någon bra berikning. Apportering däremot brukar vara en bra berikning för retrieverns jaktbeteende.
Man bör således tänka på att berikningen så mycket som möjligt ska efterlikna den situation där beteendet förkommer naturligt. Det är alltså för en retriever bättre berikning att apportera fågel än att springa och hämta pinnar. Berikningens värde är följaktligen även beroende av hur den genomförs.
Ett annat exempel är blodspår. För de flesta hundar är det en bra jaktberikning. Men om spåret stinker av människolukt eller är lagt i raksträckor och nittiogradiga vinklar, efterliknar det inte direkt en naturlig jakt... Teoretiskt är det lätt att bedöma vad som är bar berikning eller ej. Upplever hunden att den jagar, är det en bra jaktberikning. Upplever den istället att den vaktar ett område, är det en bra revirberikning. Men att läsa sin hund är inte alltid så lätt. Det viktigaste är alltid att försöka tolka vad hunden upplever och vad den egentligen får utlopp för, och inte vad vi kallar det.
Vad är skillnaden mellan berikning och aktivering?
Enligt det som skrivits i ämnet betyder aktivering att hunden ska arbeta med hjärnan. Hur, spelar inte så stor roll, och ju mer desto bättre.
Berikning däremot, är att hunden ska få möjlighet att utföra vissa speciella och för hunden (både som art och individ betraktat) viktiga beteende. Det viktigaste är att välja exakt rätt berikning - och dessutom inte mer än vad hunden har behov av. Naturligtvis så kan viss "aktivering" också vara "berikning". Men i grunden handlar det om två helt olika begrepp.
Nyttan av berikning
Förutom att hunden mår bättre, så miskar risken att vi får en "problemhund". I vissa fall kan rätt utförd berikning till och med hjälpa till att ta bort redan uppkomna problem.
Hos de hundägare som börjat med berikning, ser vi ett ökat intresse för hundens beteende och språk. Detta leder till en ökad hundkunskap. För den som tävlar eller arbetar med sin hund finns det rena dressyrvinster i att utnyttja kunskapen om hundens medfödda beteenden.
Vi hoppas att allt fler ska återgå till att välja aktivitet efter vad deras hund passar för, och inte, som allt för slentrianmässigt sker idag, att försöka anpassa hunden för den aktivitet man själv vill hålla på med.
Tarvitsetko E-vitamiinia?
Lähde: Berikning, Hundsport nummer 5/2004